Nu är det inte långt kvar kära vänner tills återträffen!! Den 2:e November smäller det, då ska jag åka hem igen! Äntligen, som jag har längtat. Varje morgon när jag vaknar undrar jag varför vi inte är i Hälsingland, varför inte Michaela har väckt mig. Lappen hänger på väggen, tröjan på speglen och halsbandet på hyllan ovanför min säng när jag inte har på mig det förstås.

Jag saknar tryggheten, uppskattningen och att man faktiskt kunde vara sig själv fullt ut, utan att känna sig rädd för vad folk ska säga. Att kunna dela alla känslor, tankar och att faktiskt bli tröstad och lyssnad på. Att faktiskt bli förstådd på riktigt och inte bara tomma ord som man är van vid att få höra, och att någon verkligen bryr sig. Men även att det var okej att vara ledsen och gråta utan att folk dömmer en utan fanns där.

Jag saknar känslan av att kunna leva på riktigt och jag saknar er alla min nya familj!!Ingen Maya utan er, ni är mitt allt och har gett mig mod att våga släppa en del av allt tungt ansvar jag faktiskt bär. Men jag är stark och jag är inte längre rädd för att leva under de omständigheterna jag gör, att jag kan må bra fast ni är som ni är. Jag kommer alltid att älska er, ni får mitt hjärta är att slå. Kärlek till er!! Saknar er enormt, saknar även att sitta i bästa gruppen och lyssna på alla underbara åsikter och allt kul vi har tillsammans!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har aldrig vågat vara riktigt ärlig förut, aldrig vågat vara annat än stark för tänk om någon skulle se mig? Igenomskåda mig? Se igenom min fasad, få veta hur knasigt allting egentligen är därhemma. Att varken mamma, pappa eller någon mer än 3 pe...